söndag 11 december 2016

Söndagsångesteriet

När jag var singel och bodde i min lilla etta på Fredriksgatan var söndagar mina absoluta hatdagar. Jag hade ofta en ganska rejäl söndagsångest. Kanske för att söndagarna för en ung singel var ganska ensamma. Oftast hade man dessutom varit ute och skrämt slag på stan natten innan och skulle kanske behövt bolla det med någon. Det hände dessutom ingenting alls på söndagar och man hade oftast inte så mycket att göra, förutom att vänta in en måndag. Kanske det också handlade om att livet var lite mer som en berg och dalbana under den här perioden. Att jag hade ett jobb som jag i och för sig tyckte mycket om men som var väldigt osäkert vilket påverkade mer än jag insåg just då. Korta kontrakt och noll betald semester skapar en osäkerhet som tär på en i långa loppet. Svårt att förstå det när man är mitt inne i det.

Numera älskar jag söndagar. De är så himla härliga och jag älskar dem faktiskt av helt samma orsak som jag hatade dem då. Det händer helt enkelt inget alls. Man får göra precis vad man vill. Om det sen innebär att ta ett litet glas chablis i solnedgången sittandes på ett fårskinn så är det en del av livet. Ja, eller livet jag lever just nu. Himla fint det där ändå. Hur en dag som man hatar så innerligt kan bli en dag man verkligen älskar. 






Den har damen har varit med mig i mitt liv ändå sen några dagar innan jag fyllde 21. Nu är hon 7 och jag 27år. Så hon har alltid varit med och jag hoppas verkligen att vi får 7 fina år till tillsammans. Hon är ändå en väldigt stor del av mitt liv. En fluffig typ som slickat tårarna efter uppbrott, släpat med en på långa promenader när man helst skulle vilja gömma sig under täcket, som aldrig dömt en när man gjort bort sig, alltid slängt sig över en av glädje när man kommit hem och som blivit Nikis hund lika mycket som min. Skulle inte ha kunnat önska mig en finare hund än vad hon är.  Milla <3

2 kommentarer:

  1. Är inne på att skaffa hund nu. Talat med min sambo dagligen om att bli med tolleri. Den här bloggen gör inte längtan mindre. Verkar vara en härlig breed? Först funderade vi på en mindre terrier men alla som vi känner är så besvärliga, skäller och klarar inte av att gå fria. Har läst igenom nästan ett år av din blogg nu och tolleri verkar passlig för oss. Hur valde du breed? Vad är bäst och sämst med den?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halloj! Kul att ni funderar på en tollare. Himla mysig ras samtidigt som de är pigga och snälla. Dessutom är det en väldigt lättlärd ras. De gör liksom allt för mat. Att välja en tollare för mig som växt upp med Border Collie var ändå ganska självklart. Jag ville ha en hund som jag kunde träna upp enkelt, som lyder men ändå har massa personlighet och som gillar människor. Border Collies är lite för reserverade. Tollaren är den minsta av retrievers och storleken är faktiskt perfekt. Tillräckligt stor för att se lite farlig ut om någon vill slå mig men såpass liten att jag lätt kan kasta upp henne i en båt eller liknande. Sen tror jag att det såklart kan bli väldigt fel med en tollare också. ledorden när man skaffar hund är att man satsar hårt på uppfostran och tränar mycket. I såfall kan du nog få en liten terrier att lyda också. Lycka till!

      Radera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar