Jag vet inte vad det är för fel på mig nu för tiden.
Plötsligt sitter jag här och lipar. "Buhu, Betty har växt upp, och vad fiiiiin hon är utan tandställning".
Som om Betty skulle vara min dotter eller bästa kompis.
Det värsta är att det är andra gången jag ser avsnittet och andra gången jag lipar till samma sak.
Whats wrong with me?
Jag var tidigare inte en filmliperska och är det är jag egentligen inte nu heller.
Men ibland händer det. Sista Harry Potter filmen satt jag och min vän Frida omringade av massa 10-åriga Fake-Harry-Fans (Dom har ju aldrig behövt vänta på en enda bok) och lipade. Tragikomiskt.
Björnbröder lipade jag till (tecknad disneyfilm) och Jan Guillous "Ondskan" av alla filmer. Sjukt.
Dessutom bölade jag när Daniel höll sitt tal under hans och Vickans bröllop.
Vad är grejen? Från att vara en osentimental 19-åring till en bölande 22-åring.
What went wrong?
Av någon konstig anledning så blir det så på automatik själv så är det sällan man blir ledsen men jag vet under Jackson´s begravsnings cermoni som gick på TV så kom det ingen tår under hela programet men so fort hans dotter kom fram & sa en ända liten mening så kom tårana...
SvaraRadera