Flygresan

Kanske jag inte borde berätta det här med risk för att göra flygrädda ännu räddare.

Äh.

Jag var helt slut igår och somnade innan planet hem ens hunnit lyfta.
Jag vaknade av att grannen väckte mig med med panik i rösten.
Hon undrade om jag hade hört. Hört vadå? tänkte jag. Jag har sovit bredvid dig hela vägen. Du vet mycket väl att jag inte hört det du nu hört.

Men hur som helst. Någonting hade hänt med vårt SAS-plan och vi kunde inte landa.
Så vi flög runt över Helsingfors i ca 40 minuter på ganska låg höjd medan flygvärdinnorna repeterade alla olika nöd-moves som man sett tusen gånger utan att egentligen sett dem på riktigt.

Någon gick på toaletten och spydde och någon snyftade. Den småhysteriska danskan bredvid mig som just väckt mig försökte förklara för flygvärdinnorna att det inte går att landa. Vilket på sätt och vis var lite komiskt eftersom flygvärdinnorna sagt samma sak till henne 10 min tidigare.

Efter dessa 40 minuter extra i luften stirrandes på ett nattligt Helsingfors skulle vi testa att landa.
Flygvärdinnorna skrek något och vi satte oss med huvudet i knät och alla höll andan medan vi väntade på ljudet om hjulen skulle åka ut eller inte.
Det konstiga var att jag tänkte att om vi nu kraschar och överlever så finns det många bra potentiella TV-gäster. Yrkesskadad.

Men hjulen åkte ut och alla andades ut, kramade varandra och applåderade.
Efteråt fick man ställa frågor till piloten, jag sa tack, hej och åkte hem till min säng.

Det här lät nu väldigt dramatisk, men det var inte så farligt. Antar att det är sådant som händer ibland.