Om att älska sin kropp.

Pratade med en god kvinnlig vän för några veckor sen om förmågan att älska sin kropp. Samtalet utgick från en podcast där två 30-35 åriga kvinnor hävdade att det faktiskt älskade sina kroppar. Min väninna tyckte precis som jag att det är så jäkla skönt att höra människor säga sådana saker. Jag har själv funderat en hel del över mitt förhållande till min kropp de senaste åren och hur jag ser på den saken. 

Jag har väl egentligen slutat tracka ner på den helt i skrivandets stund. Jag insåg när jag vid ett tillfälle tittade på fem år gamla bilder på mig själv i bikini och tänkte "Herregud vad klagade jag över, jag var ju skitsnygg" och så slog det mig att jag kommer ju förmodligen att göra exakt samma sak med dagens bikinikropp om fem år. För ärligt talat så är det inga större fel på min kropp. Den är hel, den är cool och jag trivs i den. Så varför ska jag klaga på mig själv? Varför ska jag som jag gjorde som yngre låta "kärlekshandtag" eller liknande fuffens begränsa mina somrar med tankar "Men tänk om någon tycker att jag är tjock". Jag tänker i alla fall inte ställa upp på den där bullshiten och skiten som unga brudar i dagens samhälle är så inpräntade att de ska tänka. Jag kan hoppa i havet fast naken. Vem bryr sig? Det är en kropp, en jäkligt bra sådan. Så jag säger som Janne Strang alltid brukar säga.

Fuck that shit.