måndag 7 juli 2014

Det här med att rätta andra

Om man uttalar ett ord fel i närheten av min familj märker man det inom några sekunder. Det är bara att snegla på sin syster som får ett lurigt smile över hela ansiktet varefter hon säger "Vad sa du Lina?". Då vet man att nu for något i ordvalet fel. Man börjar frenetiskt söka runt i hjärnan efter detta så självklara fel och upprepar ordet högt flera gånger "Konservativtkonservativtkonservativt" tills alla är nöjda. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar också att rätta folk. Tycker att det är himla underhållande när någon betonar eller använder ett ord helt fel. Men jag har i princip helt slutat upp med det de senaste åren. Skulle jag börja rätta samtliga sms jag får av mina vänner här i Finland skulle jag inte göra annat. För deras del ser det nämligen helt rätt ut och jag måste påminna mig om att krabaterna faktiskt också talar finska (tillskillnad från jag). Men här är ett par klassiska fraser från finlandssvenska smskonversationer.

"joo den e de"
Saknaden av versaler och bristen på avslutande bokstäver är väldigt vanligt fenomen. Dessutom byter man gärna ut ord som "är" mot "e".

"sistaslutligen"
Varför återkommer det här ordet?

"Ligger ren ner"
"Redan" menar man här.

"va ska ja gö nä hon int svarar?"
Vad händer med sluten?

"ses riki snart"
"Riktigt"

"insats sytrka utan april skämt"
Anledningen till att jag är med i den här gruppen.

Men till det intressanta med med det här är att när man väl får chansen att läsa dessa upphovsmakare skol/jobbarbeten så är allt rätt. Vilket egentligen innebär att de faktiskt kan skriva ordentligt om de bara vill. Eller så ha de ett extremt bra ordbehandlingsprogram eller  kanske en slav i källaren som fixar rättandet. Hur ligger det till egentligen?


(Ps. är fullt medveten om mina egna stavfel på den här plattformen, om jag inte själv inser det brukar min mamma vara snabb på att upplysa mig)

2 kommentarer:

  1. Månne dessa skribenter har haft den insikten att olika sammanhang fordrar olika språkbruk? Denna insikt har de flesta insett i talspråkliga sammanhang, men skrift som vardagligt kommunikationsmedel är såpass nytt* att vi ännu inte utvecklat riktigt samma insikter om språklig variation i detta medium?

    * Säkerligen har folk lämnat korta meddelanden på lappar sedan papper blev allom tillgängligt, men likväl har nog de senaste 25 åren sett en ökning i skriftens användning för vardaglig kommunikation som är storleksordningar större än någon tidigare liknande utveckling.

    SvaraRadera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar