Dinneriet

Tog en spontanmiddag med Agnes igår. Träffade henne på Akademen (mitt tredje hem) och vi var båda lite "efterjobbet-trötta". Så varefter jag dissat Agnes underliga inköp som sen aldrig blev av (stenar, kort och mozartkulor) gick vi hem till mig och lagade mat och pratade lite livet. Agnes är en sådan vän som jag egentligen kan säga vad som helst till utan att behöva tänka på hur det låter. Med henne kan man alltid berätta sådant som kanske inte alltid är de mest smickrande sidorna hos en själv och det sköna med henne är att hon dömmer aldrig. Med andra ord en väldigt bra vän. Efter middagen tänkte vi väl ta ett glas ute men det hela resulterade i en lång promenad. Kanske helt bra det.