Varje gång jag slås av tanken tar jag en paus. Andas in och tänker. Fan. Jag är för bra för det här.
Hoppas fler gör det.
fredag 31 juli 2015
Om kropperiet
Det händer att jag funderar över min kropp och hur den ser ut. Är jag tjock? Är jag normal? Är jag smal? Vad är jag egentligen? Varje gång tanken slår mig blir jag lite smått fly förbannad. Jag är egentligen helt normal. Jag har rumpa, bröst, lår som går ihop (tydligen en fruktansvärd synd) och jag har en mage som inte alltid är helt platt. Varje gång tjocktankeriet börjar rulla i min hjärna blir jag besviken på mig själv. Varför förekommer ens dessa tankar? Hur är det ens möjligt att jag som kurvig kvinna börjar fundera på att jag är tjock? Jag är normal. Jag är frisk. Jag är cool. Ändå dyker dessa tankar upp i mitt huvud då och då. Det stör mig något så fruktansvärt. Att jag som den kvinna jag är ens får in sådana tankar i mitt huvud. Jag är smartare än så. Jag vet att det utseendesfixerande samhälle jag lever i vill att jag ska tänka så. Se på min kropp med ett öga som tänker "ät barnmat i ett år, tappa 10 kilo och du blir lycklig". Varför kan jag inte få vara kurvig och lycklig? Är det så svårt? Kan vi inte få se lite normala modeller på bilder? Kvinnor med hull? Eller smala kvinnor utan bröst? Vad som helst?
Varje gång jag slås av tanken tar jag en paus. Andas in och tänker. Fan. Jag är för bra för det här.
Hoppas fler gör det.
Varje gång jag slås av tanken tar jag en paus. Andas in och tänker. Fan. Jag är för bra för det här.
Hoppas fler gör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dessa tankar förekommer hos mig också, speciellt nu under sommaren då man verkligen njutit av många kaffebjudningar, besökt olika terrasser, gått på fester, blivit bjuden på glass och jordgubbar you name it. Livet ler helt enkelt och man är megasocial, magen börjar pösa ut lite och man får för sig att ansiktet blivit för runt och magen borde åtgärdas eftersom....? Eftersom... Alla tjejer i reklamerna har platta magar, man inte stöter på celluliter någon annanstans än i simhallens bastu osv. Det brukar vara befriande att googla bilder på Marilyn Monroe och andra gamla Hollywood filmstjärnor. Då var storlek 40 en slank kvinna. Nu för tiden börjar proportionerna försvinna helt och hållet, du är fin :)
SvaraRaderaTack! Skönt att det inte bara är jag som blir en samhällspåverkad taskighetsmört mot mig själv. Håller helt med om modet och tiden. Intressant det där att 40 ansågs vara skinny. Kanske vi kommer tillbaka dit? Vem vet! Och Tack :)
Radera