Hej från London. Åkte till slut in till stan igår från Gatwick efter väldigt många timmars väntande. Min kollega som inte är en europeisk medborgare men har bott i Finland de senaste åtta åren hade glömt att söka efter visum och fick inte komma in i landet. Hon fick därefter sitta där i flera timmar utan ett svar. Till slut valde hon att flyga hem. Så himla tungt. Skitstart på en resa. Fick det lite uppslängt i ansiktet det där med att resten av oss sitter på några av världens mest värdefulla pass. Svenska och Finska pass är de som kommer in i flest länder i världen utan visum. Vi är så privilegierade. Hur känns det för en Syrier att sitta där och titta på mitt jobbs inspirerande bilder med texter som "Get out and make some stories"? Blir väl inte så lätt för en stor del av världens befolkning. Resa är något som privilegierade människor gör. Känns så jävla dumt. Jag är inte ett dugg bättre än min kollega. Varför är jag här och hon där? Orättvist.
Jag vet hur maktlös och arg jag kände mig när jag och Niki inte kom in på Vappenfesten (fest på vappen i Helsingfors). Jag var skitarg, ville göra revolution och hämnas. Niki blev mer trött och då handlade det om att inte komma in på en bar....
Ska nu i alla fall dra på konferens. Vaknade upp i mitt discorum och kände mig matt. Men det blir nog bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar