Bitterheten när man just sprungit 5 kilometer på 30 minuter och frågar sin kompis som är allmänläkare vad jag ska göra åt min onda, knakande och stela häl och han svarar att jag med 99% sannolikhet har en hälseneinflammation och absolut måste ta det lugnt.
Känns kul när man helst av allt bara vill springa för att klara den där milen i september med sitt team. Nej, men jag förstår väl det också, att jag är lite dum i huvudet som springer fast jag har ont. Det varken låter eller känns bra, men jag vill ju så gärna bara köra. Min häl däremot uppför sig som en bortskämd pensionär. Hoppas att det går över om jag nu bara låter den vara. Inget springande, inget ansträngande och inga high heels. Blir en lugn semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar