Det här med att studera

Jag har bott i Finland i snart tre år.

Varje gång jag säger det högt blir jag förvånad.

Tre år? På riktigt? Har jag bott här i tre år?

Sjukt.

När jag flyttade hit, in i Antons etta och började jobba på lunchresturangen Trocadero hade jag inte en tanke på att börja studera. 

Jag hade tagit studenten ett halvår tidigare och var fortfarande obehagligt skoltrött.

Tanken på ytterligare ett försök med Matte B var så avskräckande att jag hellre skulle flytta till Sibirien.

Så gästade jag en släktmiddag med Anton och fick väldigt många frågor om vad och när jag ska börja studera.

Där jag kommer i från så väntar man åtminstone ett till två år innan man utsätter sig för sådant.

Man måste för guds skull jobba och se världen lite innan man trycker in sig i ett överprisat campus och lever på ärtsoppa. Mellanår. Många sådana.

Sen började jag fundera mera på saken.

Insåg att några av stammisarna på Trocadero var högskolelärare för en Yrkeshögskola.

Kulturproduktion. Vad i helvete är kulturproduktion?

Det lät bra. I alla fall om man läste den lilla A4:an på hemsidan.

Plötsligt stod jag där med en guldsprayad låda full med intagningsuppgifter och betygskopior.

Sen hamnade jag på intagningsprov, intervju och sen började jag skolan.

Otippat.

Nu går jag mitt tredje år och jag är nöjd över mitt val. 

Även om jag lovat mig själv att efter det här så är det slutpluggat.

Då ska jag sysselsätta mig med något som jag faktiskt är bra på.

Jobba.

Första året och Gulis (Nollning). Hade en annan bild innan men Annika tvingade mig att ta bort den.