Ringeriet

Har ringt sisådär femtioelvatusen samtal idag utan resultat. Börjar känna mig lite vissen. För varje samtal med återvändsgränd sjunker jag ytterligare lite längre ner i stolen, ser lite mer ut som en femåring vars glass någon äldre tant just stal. Dessutom häver jag i mig kaffe som om det vore min sista dag på jorden och anstränger mig till tusen för att inte avsluta jobbsamtal med "puss". Blir lätt det annars när jag är trött. Som om munnen går på automatik. Nåmen. Har vi inte alla sådana här dagar? Då flytet liksom inte finns. Vissa kallar det måndagar. Jag kallar det för torsdagar.