Om arbetsplatseri

För ett år sedan sa jag upp mig från ett TV-produktionsbolag. Jag hade blivit erbjuden det här jobbet som jag har idag och kände att jag ändå verkligen behövde gå vidare. Jag kommer ihåg känslan av att säga upp sig. Hur det kändes att det var jag som sa upp mig och ingen som ville YT:a ut mig. Som om jag återtog makten över min egen framtid. Jag bestämde över mitt liv.

Att ha fått ett toppenjobb med fast kontrakt och betald semester efter tre år med korta kontrakt obetalda somrar och ständig oro över att bli arbetslös var en helt fantastisk känsla. När jag började på dagens företag var jag lite osäker i början. Är det här min grej? Hur kommer jag att fixa det här? Vad går det här ut på?

Kanske den känslan de flesta har i början av ett nytt jobb. När man gör ett byte, byter bransch, människor, arbetssätt, villkor, kontor. Idag stormtrivs jag. Jag har verkligen hittat rätt. Känner mig så säker och så nöjd här. Här har jag fått bygga mitt eget arbetssätt och egna arbetstider och jag har resurser att genomföra projekt. Jag jobbar i ett stöttande team med bra ledning som tror på mig. Är så tacksam över det. Är så tacksam över att känna att jag kan och att jag inte är helt utbytbar som jag så ofta tidigare kände.

Jag vet att mediebranschen ofta har små resurser och att det är därför arbetsplatserna är så osäkra som de är. Men i efterhand måste jag säga att jag tror inte det är hälsosamt för någon att ha de arbetsförhållandena. Även om själva arbetet var givande och kollegorna härliga så var osäkerheten något som jag inte skulle önska min värsta fiende. Därför blir jag extra arg när jag läser artiklar om att min generation inte vill ha fasta anställningar. Att vi tydligen "älskar" att vara entreprenörer utan säkerheter. Vi "hatar" tydligen betalda semestrar och att veta att vi har ett jobb nästa månad? Bullshit.

Fasta anställningar var självklara för våra föräldrar men är tyvärr en dröm för många unga idag. Jag är nöjd och glad. Skulle bara önska att fler hade det som jag.

Avskedsfesten för mig som jag blev väldigt förvånad och glad över