World tour of Skandinavien

Att lämna Norge och Niki är alltid lika svårt. Det känns bara så tomt att vara utan honom och det spelar ingen roll att vårt distansande snart är över, lipar ändå lite på tåget varje gång. Det blir väl kanske så när man är löjligt superkär. Har förvandlats till en sådan där kärlekskrank typ som jag störde mig massor på som singel.

Sa till honom igår när han åkte till skolan att jag förmodligen åker idag (igår) och skulle vara borta när han kom hem. Istället städade jag huset, packade mina saker och låste dörren inifrån och gömde mig i garderoben. Jag vet, jag kan vara väldigt barnslig. När han kom hem och insåg att jag var borta gick han runt och suckade massor, sen whatsappade vi lite (jag från garderoben) innan jag hoppade ut och avslöjade mitt "Hej-jag-är-femton-år-prank". Men han blev glad och vi fick ytterligare en kväll tillsammans.

Nu är jag på kontoret och förundras över att blommorna som är snart två månader gamla fortfarande är vid liv. Fantastiskt. Ska till Larissa efter jobbet och hjälpa henne flyttpacka. Woopeliwoop.