Aliveriet

Min mamma skickade ett härligt litet whatsapp-meddelande häromdagen där hon frågade om jag glömt bort min blogg. Faktiskt hade jag det. En liten stund i alla fall. Jag vet inte egentligen varför. Jag älskar vanligtvis att blogga och hålla på men den senaste tiden har min inspiration varit i botten. Känslan av att måste göra någonting har snarare varit mer åt det ångestladdade hållet och när jag insåg att jag egentligen inte behöver om jag inte vill så blev det en paus av det hela.

Det har känts som om jag inte haft några idéer eller engagemang. Jag har liksom mer bara varit i en liten bubbla tillsammans med min lilla familj. Lagat mat, gått på fester, pimplat vin i vår soffa, opererat bort en övre klo på Milla, passat barn, varit på landet, haft gäster, hängt med vänner och det har bara blivit blogglöst.

Kanske det var något jag verkligen behövde. Bloggen är inte mitt jobb, det är inget jag behöver göra utan snarare något jag gör och har gjort för att det är kul. Jag älskar att gå tillbaka i mitt arkiv, läsa igenom olika grejer jag skrivit. Skrattat åt mig själv och mina upptåg. Jag kommer att fortsätta blogga. Jag sa bara hitta lusten igen. Den kommer komma tillbaka. Det gör den alltid. Kanske den kommer redan ikväll? Ingen vet.

Nu ska jag lämna kontoret och bege mig till simhallen. Simma runt bland alla nakna kvinnor och fundera på absolut ingenting. Älskar´t.

Nikis mammas gata i Hamburg