När Milleriet ska sova i egen säng

Det här med att lära doge (Niki kallar henne Doge och det har fastnat) sova i egen säng gör mig lite lätt trött. Hon vaknar någon gång på natten när hon tror att vi är som tröttast och har minst energi till att säga nej och ylar om att få komma upp. Måste ändå ge mig själv lite high praise till att jag varje gång snällt och konsekvent går upp och följer martyren tillbaka till sin egen korg. Kanske det blir en bra förälder av mig ändå en vacker dag.

Annars har jag egentligen alltid tyckt om att Milla sover i sängen. Det är ändå ganska mysigt. Men resultatet av att hon numera inte sover i vår säng är väldigt trevliga.

• Inga hundhår i sängen (de fastnar överallt)
• Inget grus på lakanen
• Ingen som snor ens kudde
• Ingen som tar över all plats så fort man somnat
• Vi behöver inte byta lakan var tredje dag = mindre tvätt

Men å andra sidan har vi en extremt sur hund hemma. Känner sig sviken, utanför och vad vet jag. 

Mer dramatisk hund får man leta efter. 

Besviket odjur