Värnamoeriet

På midsommardagen fick jag skjuts av Natta i halvt panik in till stan. Jag i det härliga skick jag befann mig i skulle nämligen flyga till Sverige (Köpenhamn) och fick i lite halvt panik packa ihop min resväska och ta mig till Vanda. På flygplatsen visade det sig att det var jag och tre fotbollslag i nioårs-åldern som skulle till Danmark. Tänk er själva att sitta en aning bakis på ett flyg fyllt av överenergiska knattar. Oh yes.

I Köpenhamn och tåget över bron fick jag för första gången i mitt liv visa pass på den streckan. Känslan var kanske lite åt det underligare hållet. Vet inte riktigt vad jag kände om saken.

I Malmö visade sig att mitt tåg skulle gå först om två timmar. Som tur hittade jag min förra kollega och vän Sonja K som också väntade på tåg. Så vi tog en kaffe tillsammans och tog igen oss. På så sätt gick tiden faktiskt ganska fort.

Nu är jag i min lilla hemstad Värnamo. Bor hos mina föräldrar (pappa är dock i Finland) och myser. Äter god mat med familjen och känner mig allmänt älskad för den jag är. Så himla skönt.
Igår var även några av mina tjejkompisar här som alla var hemma för några dagar. Vi fixade lite grejer till lördagens bröllis i Göteborg. Blir helt bäst.

Nu ska jag på Store Mosse med FZ. Så himla hurtiga!