Happyeriet

Det finns en viss typ av bloggare som jag har väldigt svårt för. De där som i varannat inlägg kör hårt på allt det där med "Dream big", "du kan göra vad du vill" och att "alla kan bli vad dom vill om man bara jobbar tillräckligt hårt". Den där typen av bloggare som kör med väggtexter, texter på sovrumskuddar, tatuerar in olika ostiga mantran lite överallt på kroppen. Stör mig himla mycket på det där eftersom jag inte tycker att det stämmer. Att göra karriär har faktiskt väldigt mycket med tur och vilka förutsättningar man har.

Alla är inte gjorda till att bli det ena och det andra. Alla har inte ekomiska eller socioekonomiska förutsättningar för att ha möjligheten att välja. Tycker bara det blir så fel när jag läser det där. Som om de som "misslyckas" helt enkelt bara inte kämpade tillräckligt? Som om de vore lata. De drömde tydligen inte tillräckligt stort, hade inte tillräckligt många happyhappy-tekoppar i köket?

Det går bra för mig, det gör det. En kombination av att ha hamnat rätt, haft de rätta förutsättningarna och tur. Det finns människor som har haft samma resa men haft otur, eller kanske gått in i väggen för att de kämpat för hårt? Kanske lidit av ohälsa från början? Inte är gjorda för ett jobb med mycket ansvar? Kanske valt en bransch som det går dåligt för? Skaffat barn och haft svårt att gå tillbaka? Har de inte heller drömt tillräckligt stort?

Tycker bara att den där attityden att alla kan bli vad de vill är så nonchalant och naiv. Alla kan inte bli läkare, rymdforskare, skådespelare, lärare, modebloggare, resa till 86 länder innan 30-årsdagen eller vad som. Alla är olika och alla har olika förutsättningar. Bara för att man inte lyckas betyder inte att man är en lat jäkel.

Yepp.