Stresseriet

Har haft en ganska hektisk dag. En sådan dag som man har ibland som gör att man glömmer äta lunch. Som tur släpade Nate med mig till Lumiere lite innan tre på lite lamm. Väldigt välbehövligt. Min hjärna höll på att vinka och säga hejdå. Ni vet den där känslan när man måste göra massa beslut men ingenting går riktigt hem. Borde bli bättre på det där. Ha en viss tid som man äter på och går ut och iväg lite. Bara ett miljöombyte gör massor. Särskilt när man jobbar mitt i ett bygge med en katastrofal decibellnivå. Inte roligt för någon. 

Min kollega Pio (blogglänk till höger) tog en bild på mig mitt i allt idag. Med min egen kamera. Hade med den för att fotografera en ny kille i finska teamet. Han behövde en profilbild till slack och resultatet blev ungefär lika bra som Donald Trump är lämplig som president. Himla svårt att fotografera människor inomhus mitt i vintern. Spelar ingen roll att det är panoramafönster åt alla håll. Han blev inte bättre för det. Pios bild på mig blev ändå helt bra. Jag ser ut ungefär så som jag sett ut hela dagen idag. Lite sliten.

Nästa veckas måndag har jag tagit ledigt. Måste i och för sig skutta via nya kontoret på Kalevagatan och kolla in bygget. Annars ska jag fokusera på att få ordning i vårt hem. Så att det blir sådär hemigt.

På torsdag flyger jag till Stockholm, därefter vidare till Göteborg för en natt. Möten och möten och möten. Efter det tar jag tåget till Värnamo och firar min pappas 68-årsdag med familjen. Min bror har dessutom skaffat en ny dam sedan jag var hemma sist. Måste inspekteras och godkännas. Hehe. Skoja ba.