Älä...Nånej

Ylva har den senaste tiden börjat klaga på mitt nuvarande vokabulär. Eftersom jag inte kan finska så bra så förstår jag inte heller vilka ord som är såkallade "nollo" att använda. Vilket jag gör att jag emellanåt låter som en finsk tonåring. Så Ylva, som förmodligen är den som talar renast av mina vänner (alltså slanglöst) är numera lite orolig över mina "oikesti-uttryck". Därför ser jag lite den här landevistelsen med pappa som en språklig rehab. Nu skärper jag till mig, rensar språket. Tonar upp allting istället för att tona ner till mer monotont språk. Efter den här sommaren med huset fullt av svenska familjemedlemmar så kommer Ylva kunna andas ut. Jag kommer att återgå till mina "föörmodligen", "taskigt", "cykligt", "Ofta" och andra uttryck jag använde back in the days, innan "Älä" förgiftade min tunga. Blir du gladare då Ylva?