Konsten att inte ha brådis

Åkte in en snabbis till stan för att hämta min bortglömda dator och dricka lite kaffe med Jonski. Måste dock säga att det är skumt att vandra runt i stan utan att ha bråttom till något. Oftast ska man alltid någonstans och är oftast på gränsen till att bli lite lite sen. Nu stod jag där på gatan. Tittade till höger och till vänster, konstaterade att allt var väldigt lugnt. En konstig känsla det där när man inte egentligen har bråttom till något. Kan inte komma ihåg när det hände senast.

Jonski hade också samma "vadskamangörasomledig" - känsla.