Hej från Gardemoen. Känns som om jag är här jämt. Niki var supergullig och körde mig hit så jag behövde inte åka med det glamorösa tåget. Som vanligt var det tungt att säga hejdå även om vi båda är medvetna om att det här förmodligen var den näst sista gången som vi håller på såhär. Distansar oss och håller på. Att vi snart ska bo ihop och inte behöva säga hejdå hela tiden känns nästan lite orealistiskt. Vet inte hur många gånger jag upprepade den infon i bilen högt. Fantiserar om var vi ska bo, hur vi ska inreda, vilket land vi ska hänga i. Snart snart snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar