Karaktärer då och nueriet

Har ni tänkt på hur ens syn på klassiska rollkaraktärer förändras när man blir äldre?

Jag kan ta tre konkreta exempel.

Sex and the city:
När man såg serien första gången tyckte man att Carrie var fantastiskt. Det var henne man ville vara, det var henne man såg upp till. Hon var den av dem som var mest "normal". De andra tre karaktärerna förstod man sig inte alls på utan det var Carrie som var allt. När jag ser på serien idag med lite äldre ögon tycker jag att Carrie är en gnällig, självcentrerad och egoistisk. Om du tänker efter så pratar hon nästan endast om sig själv. När Miranda får barn och är jättestressad med ett nyfött barn så kommer Carrie dit och vill prata om någon kille utan att alls hjälpa till utan går sen bara därifrån. Just det här händer så himla många gånger. Bara det hur hon är otrogen mot Aidan som verkar vara superfin och inte alls förstår hur hon sårar honom? De andra tre karaktärerna däremot är faktiskt väldigt fina. Något jag inte hade insett tidigare. 

Harry Potter
När man läste böckerna så tyckte man att elevhemmet Gryffindor var det absolut bästa elevhemmet med de bästa eleverna. Så här idag (obs är stort HP-fan) så skulle jag hellre hamnat i tex Slytherin, eller Ravenclaw. Gryffindorarna är extremt arroganta och respekterar inga regler, what so ever. Tänk er själva att tre elever varje år bryter alla regler man kan och ändå får sådär 300 poäng och vinner elevhemspokalen. Vad säger det till de andra eleverna? Killen med ärr i pannan och hans två vänner kommer undan med precis vad som helst. 

The OC
Hur kunde man tycka att Marissa var en trevlig människa? Hur kunde jag se henne som helt fantastisk? Gnälligare människa får man leta efter. Här har vi en brud som martyrar sönder allt och alla. Finns ingen som tycker så synd om sig själv som den här karaktären. Hela serien blev trevligare när hon dramatiskt dog i en bilkrasch till låten Hallelujah. Eller ja, okej första avsnittet på säsongen efter när Ryan hade gått och blivit någon form av cage fighter var kanske inte heller så mycket att hänga i julgranen. Men ja, ni förstår poängen. 

Vilka karaktärer har ni upplevt på ett sätt som ung och på ett annat nu?