Att jobba i julieriet

Började denna inte lika vackra morgon med att köra in till stan i Daijon. Hamnade bakom en väldigt väldigt långsam husvagn och reflekterade över att man sällan ser husvagnar i Finland.
Kommer ihåg när man var tonåring och besökte Halmstad (svenska västkusten) på sommaren för att festa till det lite och det var husvagnar överallt. Människor använde dem som stugor och bodde på samma plats med sin vagn hela sommaren år efter år. Kommer ihåg att somliga även byggde terasser, murar och anlade häckar. Sådant har jag aldrig upplevt här. Har heller aldrig hört någon av mina finska vänner säga att de ska "åka på husvagnssemester". Tror i och för sig inte att det finns ens liknande stugområden här som det gör i Halmstad. Ministugor som i en stor by där alla husen ligger med några meters mellanrum. Man kan liksom se grannens märke på grillen utan att anstränga sig. Antar att smaken är som baken.

Lämnade i alla fall bilen på gatan i Kallio och cyklade till kontoret i duggregn. 

Idag har jag väldens segaste måndag. Har sådär öst i mig kaffe och gjort massa onödiga grejer. Tycker nästan alltid veckan innan man går på semester känns som en enda lång transportsträcka. Då tillhör jag ändå den gruppen av människor som älskar mitt jobb, undrar hur det känns för de som då känner något helt annat för sin arbetsplats. 

 En sak som är himla bra med kontoret är att vi har fantastiskt supergott italienskt kaffe. Det är SÅ bra. Har varit på så många arbetsplatser med äckligt kaffe att det här är lite av en gudagåva. 

 L som i Lina

 Spelade även lite biljard för att chilla lite.

 Och tog en toalettselfie. 

 Pappa undrade lite över att vi har en haj på kontotet. Här pappa, här är den.