Jag gillar att man i småstäder hälsar på varandra. Möter man någon om man går ensam på gatan så hälsar man. Åker man hiss med någon hälsar man. Man småpratar med alla kassörskor. Instämmer att klänningen man provar är "fräck" som medelålders butiksbiträden alltid har en förmåga att kalla allt.
Men samtidigt är det mysigt. Att prata med folk man inte känner utan att det är konstigt.
För inte så länge sen åkte jag och Anton hiss med en äldre man på Stockmann (lite som NK).
När vi klev in hissen in ropade jag glatt Hej. Vilket resulterade i att mannen i fråga såg ytterst obekväm ut och hoppade av en våning för tidigt. Anton skrattade åt mig och försökte snällt förklara att man gör inte så. Man hälsar inte på folk. Så jag passar på nu. Jag hälsar på allt och alla och blir lika löjligt glad varje gång någon hälsar tillbaka. Glad av ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar