Min hemort, mina första 19 år, min skolgång och staden som präglat mig på gott och ont.
Jag njuter av varje stund som jag får hänga här.
Inte för att jag skulle vilja bo här på heltid, men ibland slår det mig att det vore fantastiskt att ha sina föräldrar närmare. Kunna gå på söndagsmiddagar varje helg och umgås när man behöver sällskap som känt en sedan man var i miniatyrformat. Mamma spetsade dessutom den klassiska blossaglöggen med läkarsprit. Jag kunde inte låta bli att le inombords.
Det är skönt och samtidigt jobbigt på samma gång att komma hit. Det är egentligen först nu man förstår att morfar på riktigt inte finns mera. Ingen som sitter på kökssoffan och drar egenpåhittade meningar, ord andra underliga skämt. Ingen morfar som alltid funnits där.
Imorgon är det begravning. Svarta kläder, svarta strumpbyxor och svarta skor.
Helst skulle jag vilja klä mig i flanellskjortor, hängslen och dricka gin&tonic.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar