Hundar och hundmänniskor

Milla flyttar tillbaka hem på måndag vilket förmodligen kan vara helt hälsosamt för min del.
Just nu har jag svårt att gå på stan utan att tycka att varenda fyrfofta förbipassagerande är superdupergullig. Tyckte till och med nästan att en katt var söt. På gränsen till skrämmande.

Man blir lite av en mamma när man har hund. Veterinären har tex förbjudit mig att googla krämpfunderingar efter att jag flertalet gånger sprungit in på kliniken och hävdat att Milla kommer bli blind eller dö. Men det blir så. Hej google, "Varför rinner doggyns öga?". Google svarar cancer.

Hund-internet är nästan värre, fullt av galna hundmänniskor som alltid, alltid vet bäst.
Världens värsta bezzerwissar hänger ständigt på dessa "hundforum" där dom klagar vilt på hur andra sköter sig. Läste en gång ett inlägg av en 17-årig tjej som funderade på att skaffa hund. Hon uttryckte sig väldigt moget och hade bra funderingar men ville veta lite mer om en viss ras av andra ägare. Svaren hon fick var skrämmande aggressiva och någon tyckte att hon lika gärna kunde gå och dö.

Jag svarade själv på ett inlägg om hur "Ens egen tollare är".
Jag berättade att min tollare har en förmåga att emellanåt ta det ganska lugnt. Det hela resulterade i andra galna tollarägare som argt ville berätta att jag är en dålig hundägare och inte har en aning om vad jag pratar om. Men som alla vet, så finns det knäppisar precis överallt. Aight?