Emellanåt kan jag känna mig helt slut. Förstår inte hur folk lyckas få ihop allting. Jag tycker att jag kämpar varje dag med att försöka hålla alla kanter uppe och då är det ingenting emot vad småbarnsföräldrarna gör. För min del kan det kännas väldigt svårt att få en jämn balans. Satsar man mer på något område lider alltid något annat. Satsar du mer på skolan, skiter sig jobbet, satsar du fullt på jobbet skiter sig skolan. Satsar du fullt på båda har du zero privatliv. Satsar du fullt på privatlivet skiter sig ekonomin. Satsar du fullt på ekonomin har du inget privatliv osv.
Det är inte alltid enkelt och någon del i livet blir oftast oavsett lite lidande.
Nu har jag ingen erfarenhet av att vara förälder och kan bara föreställa mig hur en sådan vardag ser ut. Barn, fritid, karriär, ekonomi, kärleksliv, hem. Minst sagt en utmaning.
Tror ändå att många småbarnsföräldrar som lider av "solsidan-syndromet" skulle må bättre av att höra en släng äkta vardagssanningar från varandra. Jag skulle förmodligen också bli stressad om mina barn var pain in the ass och alla andras barn var superdupergulliga iklädda rosa gantkläder från morgon till kväll. Perfektionsstress mår ingen bra av. Förmodligen inte heller barnen. Jag har inte dött av att gå fulla dagar på dagis eller äta köpt barnmat. Om man helt enkelt sänker ribban och tänker att "jag gör så gott jag kan" så lär livet bli lite lättare och förmodligen roligare.
Det tror jag. Även om jag nu bara har en hund att ta hand om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar