Att ha blivit lite mer finlandssvenskeriet

Jag började tänka på det häromdagen. kanske framförallt för att Jennifer är ganska nyanländ här och drar upp en hel del sådant som jag plötsligt kommer mig ihåg att ha reagerat på när jag flyttade hit för snart sju år sen. En sak som slog mig häromdagen är att jag alltid störde mig jättemycket på när finlandssvenskar sa "Vi är här med Lina". Då var det bara jag och personen i fråga där. Personen borde ha sagt "jag är här med Lina". Men hen refererade alltid till sig själv som "vi".

Tänkte att de där mumintrollen nog är lite lätt schizofrena hela bunten. Tills jag sa det själv häromdagen och det slog mig att det numera i mina öron låter helt normalt.

Det är väl kanske det som är min poäng. Jag höjer inte på ögonbrynen åt så hemskt mycket längre. Istället har det blivit tvärtom. Kan lyfta båda ögonbrynen ordentligt när jag är i Sverige.

Andra saker som jag numera gör.

- Skryter om Finlands skolsystem (vetefan vad det kom ifrån)
- Tar för givet att alla människor har ett landeställe (skitdumt jag vet)
- Drömmer om en bastu i lägenheten
- Är tyst i hissar (innan envisades jag med att prata med allt och alla)
- Blir förvånad om någon jag inte känner pratar med mig och tittar oftast bakom mig (menar hen mig?)
- Blivit mer traditionell
- Tycker att Helsingfors stadsbussar är fina
- Använder ordet "helt" helt massor
- Blir kränkt om någon som inte är finlandssvensk förolämpar finlandssvenskar som grupp
- Använder utrryck som "Nåjaa" "Aijaaa" "Sidu" "Nåmeen" "Morijens" "Nå" "Jag har kallt"
- Går in med hund överallt, butiker, barer, caféer. Man får så why not?