Alla är inte gjorda till att bli det ena och det andra. Alla har inte ekomiska eller socioekonomiska förutsättningar för att ha möjligheten att välja. Tycker bara det blir så fel när jag läser det där. Som om de som "misslyckas" helt enkelt bara inte kämpade tillräckligt? Som om de vore lata. De drömde tydligen inte tillräckligt stort, hade inte tillräckligt många happyhappy-tekoppar i köket?
Det går bra för mig, det gör det. En kombination av att ha hamnat rätt, haft de rätta förutsättningarna och tur. Det finns människor som har haft samma resa men haft otur, eller kanske gått in i väggen för att de kämpat för hårt? Kanske lidit av ohälsa från början? Inte är gjorda för ett jobb med mycket ansvar? Kanske valt en bransch som det går dåligt för? Skaffat barn och haft svårt att gå tillbaka? Har de inte heller drömt tillräckligt stort?
Tycker bara att den där attityden att alla kan bli vad de vill är så nonchalant och naiv. Alla kan inte bli läkare, rymdforskare, skådespelare, lärare, modebloggare, resa till 86 länder innan 30-årsdagen eller vad som. Alla är olika och alla har olika förutsättningar. Bara för att man inte lyckas betyder inte att man är en lat jäkel.
Yepp.
