Det är fint väder utomhus. Och precis som alla andra nordbor har jag växt upp med "Ska du verkligen vara inomhus när det är så fint väder"-meningen. Så jag tvingar mig ut. Tittar på solen. Konstaterar att det är nog bra vackert utomhus ändå. Funderar på hur lång tid jag måste vara utomhus innan jag kan konstatera "Att jag i alla fall har varit ute idag". Det blir så när man inte har någon hund (Hon är hos päronen i Svea). Man prioriterar inte långpromenader runt brunssan på samma sätt. De känns snarare som slöseri med tid. Ska man verkligen promenera i onödan? Utan hund?
Vackert är det hur som helst.
Du är back! :)
SvaraRadera