Dagerierna

Började gårdagens morgon med att sminka Jan Guillou. Det sjuka var att han såg riktigt bra ut efteråt. Den förra (och enda) gästen jag sminkat tidigare var inför en fakeinbandning av en poltare. Jag bad stackarn blunda under hela sessionen och sjasade snabbt ut honom ur logen innan han hunnit se sig själv i spegeln. Stackarn skiftade i vitt, gult och oreanget. Har sett resultatet i efterhand och insett att det där som våra makeupartister sysslar med är något av en konstform.

Jag själv är värdelös på smink. Kan klara av att sminka mig själv och till och med tycka att det är riktigt roligt. Numera har jag dessutom ett ganska välfyllt badrumsskåp och Tinnis som är makeupartist har lärt mig vad man ska göra med allt. Innan jag träffade henne köpte jag i princip endast samma smink som min mamma och hoppades på det bästa, (som tur har vi ändå samma färger). Men detaljer, så som primers, highlighters, concealers, ögonbrynsgrejer var rena mysteriet för mig. 

Avslutade gårdagens kväll med Djungelboken på Svenskis. Har du kids eller inte. Spelar inte så stor roll. Sevärd, helt klart och då är jag ändå kräsen.

Trött.