Singellivet

Nå hörrni. Nu har jag varit singel lite mer än ett och ett halvt år. Egentligen mer. Det beror väl lite på hur man räknar det hela. Men har levt det här spontana livet ganska fullt ut. Har dejtat, gjort bort mig, varit på spontana middagar, komplicerat till saker, låtit andra komplicera till min tillvaro. En sak är i alla fall säker. Man har inte direkt tråkigt som singel. Det händer väldigt mycket, väldigt snabbt och emellanåt utan att man egentligen själv riktigt hänger med.

När man är tillsammans och bor ihop med någon rör man sig inte lika mycket. Man tycker att vardagsaktiviteter kan vara onödiga osv. Ja, eller jag vet inte hur ni har det men så tänkte jag. I det här livet så finns det ingenting som är onödigt. Oftast kommer det ut bra saker ur allt. Kanske inte alltid för stunden men då i efterhand.

Jag har fått så många nya vänner, lärt känna mig själv och ibland blivit uppriktigt förvånad över mina egna känslor. Men i slutändan så tror jag att den här perioden har och är väldigt viktig för mig. En vacker dag kanske jag är gift, har tjugotre ungar (nåneeej) och bor i en extravagant villa med kossor (nåneej). Men då kan jag komma ihåg den här perioden. Tiden då jag bara hade ansvar över mig själv. För kort sagt. Utan den här perioden hade jag inte varit jag. Vad man sen tycker om den saken är en helt annan femma. Vad tror ni?

Utan mina vänner skulle det dock vara väldigt mycket tråkigare.