Cykleriet

Tanken slog mig att det här med att cykla i Helsingfors är lite som att vara finlandssvensk. Man får en rutt som man ska hålla sig till och ändå parkerar det lastbilar, containers på banan eller i värsta fall så slutar den helt abrupt utan förvarning och utan att tala om vart man ska ta vägen nu? Men ändå ska man vara jäkligt tacksam för att man ändå hade lite cykelbana eller att någon ens tänkt på en som cyklist. Bilarna är ändå majoritet så om du nu på cykel fått lite lite kärlek och därefter blivit av med den så ska du ändå vara tacksam och glad. Vi hade inte egentligen behövt anpassa oss efter dig så om det nu står en lastbil i din väg så bör du ändå vara nöjd. 

Lite så tänker jag att det väl är att vara finlandssvensk. Du ska vara tacksam och glad om någon kan svenska eller om en sida har svenska som tillval. Du ska inte tro att du ska kunna ta något för givet bara för att Finland är ett tvåspråkigt land eller Helsingfors stad har bestämt sig för att satsa på cyklister. Du en en minoritet. 

Det positiva med det här är väl att jag känner mig väldigt välintegrerad som till och med tänker på finlandsvenskarnas situation i samhället när jag cyklar. Aight?

På tal om cykel så skulle jag vilja ha en sån här. Pelago-drömmen.