Lost in Helsinki

Efter utgångeriet igår ringde jag Micke för att se till att han lyckas ta sig hem. Jag skickade sms med de mycket enkla vägbeskrivningar. Alltså på riktigt. Till och med en 3-åring skulle kunna ta sig från Bakers till Fredriksgatan. Men tydligen var det här väldigt svårt för min 26-åriga bror klockan 04:00 på morgonen. Jag ringde ca 5 gånger, förklarade varje gång i detalj och nästa gång var han bara längre bort. Det hela slutade med att jag iklädd fula rosa mjukis byxor vandrade till Järnvägstorget 05:30 med Milla för att visa vägen. Värsta Gandalf grå. Var är min käpp?

Jag är alltid jätte otrevligt om man väcker mig eller förstör min sömn. Prata aldrig med mig när jag sover. Jag är väldigt oartig och emellanåt ganska oförskämd. Stackars MIcke fick vandra genom Helsingfors med ett åskmoln. Me.

Idag har vi gått på stan, ätit sushi i hallen och sen träffade jag världens bästa Anna på Zarro. Saknat den ljuvliga kvinnan.

Nu är vi på landet. Dricker vin och snart kommer grannarna på besök. 

Här kan Micke i alla fall inte gå vilse. Thank God!

(är förresten inte det minsta religiös, jag och Jesus är inte vänner)

 Sushi i saluhallen

 Vi har fantasi

På stan

Finally på landet.