onsdag 6 maj 2015

Siffroreriet

Det är den här tiden på månaden som jag måste räkna siffror på jobbet. Räkna ihop hela förra månadens resultat i excell och sådär göra formler och grejer. Till saken hör det att jag inte bara är värdelös på excell jag är även lite lätt dyslektisk när det kommer till matte också. Jag vrider, vänder, tänker och får till slut ihop allt och förstår någorlunda vad jag gör. Men herregud det är svårt. Jag måste nog ta en ordentlig excellkurs. Försöka förstå mig på det där som mina chefer verkar tycka "Siffror är så roligt". Nej finns det någon kurs på nätet som jag kan gå? Börjar bli desperat.

Annars åkte Niki hem igår. Är så trött på det här distansandet. Är trött på att säga hejdå hela tiden och på att vänta. Är trött på att sakna en gemensam vardag. Vill bara att han ska komma hem och vara här. Hela tiden.

9 kommentarer:

  1. Jag har som tur är en excelguru här hemma som hjälper när det behövs! Och garanterat finns det nån kurs, säkert nåt enkelt på bara YouTube också. Kämpa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I know. Ska kolla. Har en kollega som är bäst på excell försöker slänga så mycket frågor som möjligt på henne. Men skönt med att ha en dude som är expert på hemmaplan :D

      Radera
  2. Ugh...känner lite väl till den fiilisen, att alltid säga hejdå. Och att man har ett förhållande genom FaceTime. Men vi ses i varje fall varje helg och har endast 150 km i mellan oss. Ni har ett helt land i vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uach ja. Lika tungt varje gång. Var har du din distansnisse?

      Radera
    2. Han i Helsingfors, jag i Hangö.

      Radera
    3. Hur länge har ni haft det så? Tänker nån av er flytta till den andra?

      Radera
    4. Grejen är den att vi har bott tillsammans i sju år, sedan fick jag jobb i västnyland och planerna på att flytta tillbaka till hemstaden började. Dock har bara jag lyckats flytta på grund av att lediga arbetsplatser är få i Hangö-Raseborg. Men, vi tror på att han en dag hittar något han vill göra här och så tar vi hela lasset hit. Fem år har redan gått, vilket känns helt sjukt. För det känns inte som så länge. Varje år tror vi att det är det året som vi ska flytta till ett hushåll. Det är säkert det som får oss att orka.

      Radera
    5. Har ni alltså sammanlagt varit tillsammans 12 år? Lång tid och fem är är lång tid ifrån varandra. Tror inte jag helt skulle klara av det där. Om Niki nu får jobb utomlands tror jag att jag bara hänger på och ser vad jag kan hitta på där. Kan ibland känna att den där tiden då man bara väntar känns meningslös och meningslöshet är en av de värsta känslorna.

      Radera
    6. 15 år idag :) Jag var 16 år när vi blev tillsammans. Det är rätt ofta vi stannar upp och undrar vad fan det är som vi håller på med. Men, vi vill bo i småstaden. Vi har även väntat på att jag skulle få fast tjänst och det skedde i år. Så bitarna faller på plats, även om det gör det vääääääldigt långsamt.

      Radera

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar