En onsdag på landet med pappa blev det. Gillar att komma ut hit efter jobbet även om jag inte tror att jag skulle vara en lyckad pendlare. Är alldeles för trött för att köra bil supertidigt på morgonen (nu åker jag ifs med grannen).
Tanken på att jag jobbat med morgon-TV i tre år gör mig emellanåt förbryllad. När jag numera har helt normala arbetstider har jag verkligen märkt skillnad. Mitt humör, mina levnadsvanor och hela mitt psyke är annorlunda. Jag var inte helt enkelt inte gjord för att börja arbeta supertidigt. Jag är egentligen en kvinna som älskar nätter, kvällar och att sova länge på morgonen. På den tiden gick jag oftast och la mig först vid ett, två tiden på natten för att sedan vakna någon timme senare och gå på jobb, ibland däckade jag när jag kom hem och sov för länge för att kunna somna senare på kvällen. Ibland var jag helt enkelt bara övertrött och skrattade åt allting. Drack i snitt 8 koppar kaffe per dag. I dagens läge dricker jag 1-2 koppar/dag. Lite skillnad.
På slutet märkte jag på mig själv att jag helt hade tappat lusten. Jag var omotiverad, trött och irriterad på en bransch med korta kontrakt och känslan av en oviss framtid. Jag fick ångest av att inte komma på bra idéer och ännu mer ångest av att genomföra dåliga idéer. Är dock väldigt tacksam över mina tre år inom TV-produktion. Över hur mycket jag lärde mig, hur många jag lärde känna och hur roligt det kunde vara emellanåt.
I mitt rum på landet hittar man böcker och en ljusstake från Svenskt tenn
Hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar