Morningeriet

Jag är först på jobbet idag. Känner mig som en winner. Sitter här och känner mig lite extra konspiratorisk. Ingen vet när jag kom hit...hehe. Jag skulle lika gärna kunna vara en av de där galningarna som aldrig gått hem. De andra lär väl dyka upp runt tio. Det är så man gör på det här kontoret. Man kommer och går som man vill. Vill man inte komma alls går det också bra. Så länge man fixar sitt jobb. Passar mig utmärkt. Tror att jag skulle gå sönder om jag varje dag satt på exakt samma ställe mellan åtta och fem framför samma skärm. Nu kan jag börja hemma, gå hit en sväng, gå till nåt café på eftermiddagen eller liknande. Eller dra till Norge. Händer det också ibland. 

När jag vandrade in här (Alexandersgatan 15) var det disco på andra sidan gatan. Alexander Wang feat H&M hade dragit igång. Det hela firas med en fet högtalare som spelar bonkabonka-musik över hela Alexandersgatan medan svartklädda unga brudar med stora svarta Wangpåsar dansar ut genom butiken. Vilket spektakel tänkte jag och fick genast 300 pensionärspoäng. På tal om ålder så fyller jag 26 år om exakt två månader. Ser inte alls fram emot det eftersom det innebär slutet på SAS ungdomsresor för min del. Inte okej.

Fantastiskt väder.

Onsdageriet

En onsdag på landet med pappa blev det. Gillar att komma ut hit efter jobbet även om jag inte tror att jag skulle vara en lyckad pendlare. Är alldeles för trött för att köra bil supertidigt på morgonen (nu åker jag ifs med grannen). 

Tanken på att jag jobbat med morgon-TV i tre år gör mig emellanåt förbryllad. När jag numera har helt normala arbetstider har jag verkligen märkt skillnad. Mitt humör, mina levnadsvanor och hela mitt psyke är annorlunda. Jag var inte helt enkelt inte gjord för att börja arbeta supertidigt. Jag är egentligen en kvinna som älskar nätter, kvällar och att sova länge på morgonen. På den tiden gick jag oftast och la mig först vid ett, två tiden på natten för att sedan vakna någon timme senare och gå på jobb, ibland däckade jag när jag kom hem och sov för länge för att kunna somna senare på kvällen. Ibland var jag helt enkelt bara övertrött och skrattade åt allting. Drack i snitt 8 koppar kaffe per dag. I dagens läge dricker jag 1-2 koppar/dag. Lite skillnad. 

På slutet märkte jag på mig själv att jag helt hade tappat lusten. Jag var omotiverad, trött och irriterad på en bransch med korta kontrakt och känslan av en oviss framtid. Jag fick ångest av att inte komma på bra idéer och ännu mer ångest av att genomföra dåliga idéer. Är dock väldigt tacksam över mina tre år inom TV-produktion. Över hur mycket jag lärde mig, hur många jag lärde känna och hur roligt det kunde vara emellanåt. 

 I mitt rum på landet hittar man böcker och en ljusstake från Svenskt tenn

Hej!

Det finska nyåret

Jag är Excite. Sjukt excite faktiskt. Mina fina vänner plus respektive kommer från Sverige till Finland för att fira nyår med mig och Niki. Första gången i Finland för flera av dem och första gången sedan årskiftet 08/09 som jag firar nyår här. Det blir tre nätter här för dem (varav en i Ingå) och det ska bli grymt kul att få fira med sina bästisar och favoritman. Egentligen är jag inget större fan av nyår men i år är jag. Större fan än Justin Biebers Belibers (kallas dom så?) tillsammans.

Skål.

Korteriet

Har fått mina livs första Business cards. Snygga som bara den. Ser fram emot att vifta nonchalant med dessa på Slush. Le lite konspiratoriskt och kasta runt dom på samma sätt som Joakim Von Anka gör i sitt pengavalv. Hade jag varit singel hade jag säkert varit en av de där hemska typerna som helt ogenerat raggar med dom. "Honey, take my card". Nåneeej.

Mordoreriet

Stocka har redan slagit upp julbelysningen. Underligt nog gör det mig lite gladare i novembermörkret. Förmodligen lite samma känsla som Frodo hade sig när han "släppte" ringen i elden. På tal om Frodo så har jag stört mig lite på hans örnkompisar den senaste tiden. Varför kunde inte örnarna skjutsa Frodo till mordorberget från början? Hämtat honom direkt från Fylke och flygit dit honom på några minuter. I så fall skulle Boromir inte behövt bli galen och dö, Gandalf hade sluppit slåss mot en eldboll och ramla ner från en klippa och bli vit, Gollum hade stannat i sitt berg, Eowyn hade blivit olyckligt kär i någon annan och Frodo hade varit sympatisk och inte lika gnällig som Gunilla Persson. Bra lösning. 

H&M på andra sidan gatan räknar ner till Alexander Wang-kollektionen släpps. Spanade in den på H&M:s hemsida och gäspade. En kollektion hämtad från Mordor. 

Call it magic

Pappa är i landet och hämtade mig och Milla från stan efter jobbet. Alltid lika roligt när han är här och hänger. Man blir en av alla andra som hänger med sina familjer hela tiden. Big Like.

Och Milla med.

Same changes

Min helg i Norge tog slut lite för snabbt som vanligt. Det har varit en väldigt lugn helg och vi gjorde egentligen ingenting annat än att hänga inomhus, titta på film, äta god mat, pimpla vin och bara prata. Nikis bror med kids kom i och för sig och hälsade på en sväng från Malmö på fredagkvällen vilket var kul. Annars har det i princip bara stormat och ösregnat och sett allmänt deppigt ut utanför rutan. Vet inte riktigt om jag hade förväntat mig annat av november ändå. Skiter egentligen ändå fullständigt i vädret. Det är helt oviktigt. 

Tänkte lite på mig själv för ett år sen. Något jag i och för sig gör varje dag sedan jag installerade Timehop-appen på telefonen som varje dag berättar vad jag gjorde exakt idag för 1-7 år sen genom att koppla ihop bildarkiv och mina sociala medier. (tex Ett år sen idag var jag på landet med Milla, Tre år sedan på personalfest på mitt förra jobb, Fyra år sen på förlovningsfest i Thailand)

Men jag kommer hur som helst ihåg december ett år tillbaka då jag skulle göra den årliga årsresumén till den här bloggen och inte klarade av att göra den. Den var så deppig, så ointressant och så same-shit-all-over att den nästan fick mig att börja gråta. Sen blev det nytt år och 2014 började ganska samma som det tidigare året. Sen dök april upp och sa hej. Året förvandlades. Jag fick festivaljobben tillbaka i mitt liv, ett fast heltidsjobb inom E-commerce och så träffade jag Niki som lyser upp det mesta här i livet. Plötsligt kändes det som om samesamesamesame fick en vändning. Allt blev lite mer färgglatt och känslan av meningslöshet har helt försvunnit. Hade jag sagt till mig själv för ett år sen i mitt höst-jag-tycker-extremt-synd-om-mig-själv-tillstånd att jag nästa jul inte bara kommer att fira med min egen familj utan även med någon jag är superkär i skulle jag börjat asgarva och sagt "Yeah right". 

Så om du sitter där. Lite novemberdeppar och känner att livet står stilla? Kanske det kommer en vändning snart, en som säger poff och slår dig hårt i ansiktet så att du känner att du lever.

Många sådana här har fått brinna upp i helgen

 I Nikis hus

 Sen åkte tåget iväg från honom (han i mitten, inte hon till vänster)

 Hejdå Norge.

Att gifta sig.

Kan man göra på många olika sätt.