Kulturkrockeriet

Jag jobbar nu förtiden på ett kontor med framförallt finskspråkiga kollegor vilket faktiskt skiljer sig lite från mitt föredetta Finlandssvenska kontor. Som idag så sa jag till min ena chef att han har en snitsig Kavaj. Den var ny, grå och från Gant och väldigt snygg. Så som om det vore den mest naturligaste saken i världen så sa jag det. "Nice jacket". För mig inga konstigheter. Jag ger ofta människor i min omgivning komplimanger, men bara om jag faktiskt tycker det. Annars är jag tyst. Hur som helst. Reaktionen hos mina finska kollegor blev väldigt fnissig. Så kan man ju inte säga herregud. Så himla amerikanskt av mig. Menar jag verkligen det där? Herregud vad konstigt, oj vad underligt. Så Lina kan du ju verkligen inte säga?

Men varför inte? Han hade ju en snygg kavaj. Det är ju bara fakta. Hade jag haft en snygg kavaj på mig så blir jag ju glad om någon säger att den är snitsig. Vad är det som är så himla konstigt med det? Den enda som höll med mig om att komplimanger är trevligt är den nya tjejen från Pakistan. Resten var väldigt konfunderade över mitt utspel. Efter mycket om och men kom de alla fram till att man gärna får kommentera i Finland men då ska det helst vara i ett negativt sammanhang. Annars tror dom att man fjäskar. Tyckte att det var ett ganska tragiskt perspektiv. Så från och med nu ska jag lära dom det lite svenskare sättet. Ska börja slänga ut mig en komplimang per dag. Tycker ändå att dom borde bli lite glada? Right?

När Starre is just around the corner