Runeriet

Jag vaknade av att min bror ringde. Det där löftet jag glatt avlade igår med mina nya skor på om att hänga med ut och springa hade jag hunnit förtränga under nattens sömn. Femton minuter senare sprang jag. Flåsande som en överhettad hund tio steg bakom brodern. Så småningom tjugo steg bakom, sen såg jag inte honom mer. Han var lite snabbare och jag klarade mig med nöd och näppe runt sjön. Skittungt. Ska göra samma sak imorgon, får se om jag överlever.