Körde för första gången i mitt liv nästan av vägen igår. Det kom en ordentlig snöby vid Sjundeå och jag hade inga vinterdäck. Bara gled runt från ena sidan av vägen till den andra samtidigt som jag underligt nog svor på finska. Som tur kom det ingen mötande bil just då. Annars hade det sagt poff. Ett ordentligt poff. Blev ärligt talat ganska chockerad. Stannade bilen och bara satt en stund och stirrade. Sen funderade jag lite på döden. Undrar hur många gånger man egentligen varit nära att dö utan att riktigt fatta det?
Åh, det hände mig med förra veckan! Bara att här i Kalifornien blir det halt när första regnet kommer efter sommartorkan. Jag halkade av i kurvan (åh så svängde vägen, men det gjord int Pekka ;)), men sen lyckades jag vrida ratten och körde upp på vägen igen men svängde runt så jag hamnade i andra körfältet... Jag fick inga mötande bilar heller som tur var! Så läskigt, men skönt att vi kan lära oss läxor att köra försiktigt utan att komma till skada. Man får lite perspektiv på livet iallafall!! Ta hand om dig syster och kör med vinterdäck så ses vi snaaaaart i Svedala!!! Pöss
SvaraRaderaSamma sak för två systrar på två olika kontinenter. kanske vi har jävlats lite med Jesus?
RaderaSnart ses vi! <3