Kostymeriet

Besökte i princip varenda kostymbutik som finns i Helsingfors förra veckan. Min dude behövde nämligen en ny kostym. Han var underligt nog lite småtacksam över att jag följde med. Jag var också väldigt tacksam över att få följa med. Se jordens snyggaste varelse i massa olika kostymer. Inte direkt så att jag klagade. Blev nästan avundsjuk på honom över denna gömda modeguldgruva som jag aldrig kommer att uppleva på samma sätt som honom. Finns det ett plagg som är sådär läskigt klassiskt och snyggt för oss kvinnor? Som alltid är rätt? Kanske den lilla svarta då? Men det är ändå inte samma sak.

Han bestämde sig till slut för en marinblå slimfitat italiensk grej som skulle sys in lite överallt. Jag hämtade den igår och nu hänger den där på min vägg och tittar på mig med sina små knappar. Inte röra, inte röra. Väldigt svårt faktiskt.

En annan sak är att alla affärsnissar erbjuder en något att dricka. Ni vet sådär kaffe, skumpa, whatever. Om man hade velat skulle man kunna prova kostymer som förfest. Prova en suit där, en liten suit där, ett glas skumpa på det. Ingen som erbjuder mig skumpa när jag tar min fredagssvängom på Zara. Inte okej.